Att lägga om sin kost innebär tydligen att man får göra en del pudlar…t ex det jag skrev om vegetarianer och pasta och bröd – att göra nya kopior – är nu helt okej!
Att börja tycka om ny mat blir en annan pudel.
Blomkål. Fy, vad jag har ogillat blomkål. Lukten, smaken, huh! Någon enstaka gång blomkålspuré, kanske…
Nu är blomkål min bästa vän! Blomkålsmos är standard, hihi, och jag har börjat variera smaksättningen. Senast med creme fraiche och parmesanost och lite, lite grövre konsistens (alltså inte helt slätt). Åh du milde vad gott! (Sedan har jag en favoritkrydda, cayennepeppar! Jag har den i allt. Allt blir snäppet godare med ett stänk cayenne. Funderar ibland på att bilda ”cayennepepparens vänner”?)
Blomkålspotatis ur Anna Halléns ”LCHF-Husmanskost”. Fantastiskt gott! (Skivad blomkål penslad med vitlöks- och chiliolja och stekt i ugnen.) Så gott att jag hade kunnat komma på det själv! Hihi.
Blomkålsris (samma kokbok som ovan) tycker jag dock är lite meckigt. Det blir blomkålsflisor ta-mej-fan över hela arbetsbänken…
Nästa projekt är gratinerad blomkål (ja, jag vet, ni alla har säkert redan ätit det, men jag tyckte inte om blomkål för sju veckor sedan…)
Och i december på julmiddagen med jobbet åt jag citronmarinerad rå blomkål.
Skrev jag i ett tidigare inlägg att det är svårt lära gamla hundar sitta? Glöm det. Det är hur lätt som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar