VÄLKOMMEN IN I MITT GODA KÖK!

tisdag 31 januari 2012

Kapselkaffemaskin

Idag har jag handlat. Kapselkaffemaskin (gillar ju långa ord) för hundratrenienie spänn istället för tusenlappen. (Och så förstås kapselkaffe för nittiåtta, men, jaja.)

Det fanns vit eller svart. Jag tog vit, för på den stod det limited edition och står det så på vad som helst som jag står i begrepp att köpa så tar jag den. (Mamma: det betyder begränsad upplaga.) Det stod så på den blå kylen och frysen vi hade förut också. Jag blir nöjd för jag tycker verkligen att jag har fyndat då. Smaka på det – limited edition – saker man nästan är ensam om. Typ.

Kruxet (om man tycker så) är att man måste köpa kapslar. Ojoj, det finns en hel marknad runt kapslarna också, tjusiga kapselställ och annat tjafs. Jag tänker ha mina i någon snygg vintageskål – de har jag gott om. Kapselkaffet är inte helt gratis. Räknade just ut att varje kopp kostar tre kronor (om man inte räknar med kaffemaskinen eller mjölken). Å andra sidan smakar det faktiskt riktigt gott så förmodligen nöjer man sig med en kopp. I taget i varje fall…

Det finns en hel del sorter. Jag köpte hem brygg och espresso. Men där vid kapselvalet i affären blev det jobbigt. Mycket jobbigt. Jag är tokig i latte. Latte med mycket mjölk och normal drickstemperatur där man varken bränner fingrar eller tunga. (Och inga kryddor! Ingen kanel eller kardemumma! Huh! Enda gången man får blanda kaffe med mer än mjölk/grädde är när man gör en Irish.) Lite mesigt, visst; kanske har det att göra med att jag var över trettio när jag överhuvudtaget gav kaffe en chans. Det finns kapsel-latte att köpa. Eller macchiato. Eller varianter med choklad. Men då är det pulver och sju tillsatser! Det förstår ni kanske själva; det går inte om man är ett pucko som bara äter riktig mat. Äkta vara.

Jag velade länge. Ett tag snuddade jag vid tanken att: för i helvete, strunt samma, så mycket annat skit du fått i dig genom åren! Det är ju bara några millilitrar!

Men nej. (Det måste vara det här stabila blodsockret. Jag är mig inte lik. Lugn och sansad. Låter inte de dåliga tankarna lura mig.) Ska det vara varm, ångad mjölk så ska det vara på riktig helfet mjölk. Punkt.

Liten och snygg är den i vart fall. Modellen heter piccolo – urgulligt! Nu ska jag fundera ut var jag ska gömma den gamla kaffebryggaren; nu behöver den bara tas fram om man är riktigt många, många gäster.

måndag 30 januari 2012

Att känna sig hungrig

Jag har lärt mig känna en ny känsla. Det kallas hunger. H-u-n-g-e-r.

Visst, sure, tänker ni och höjer på ögonbrynen och ler lite i smyg. Hungrig måste hon väl vart förut?!

Men det är sant. Förut var jag sugen. Sugen, sugen och sugen; det var förknippat med hunger. Förmodligen därför som jag lätt kunde äta godis direkt på morgonen – och ändå äta frukost.

Sug och hunger känns lika men ändå olika. Suget är dels förknippat med en vana (antar jag) och att blodsockret blir konstigt av vissa kolhydrater (antar jag – är ju faktiskt ingen doktor). Upp och ner, upp och ner, ge mig sött! Så fort suget satte in (och jag trodde jag var hungrig!?) in med något i munnen; vad som, gärna sött eller kolhydratrikt! Superbra...

Nu blir jag hungrig. Men ändå kan jag vänta tills jag äter mat. Suget efter något innan maten (eller istället för) finns inte.

Jo, det är klart att jag kan känna suget; då får jag gå någon/några timmar bakåt och kontrollera vad jag ätit. Apelsin – god som satan var den! – gav mig (tyvärr) ett sug, antagligen för att jag en stund efter apelsinen dessutom åt jordgubbar till plättarna… Too sweet, honey! För jordgubbar har gått bra tidigare!

Och cashewnötter! Några stycken och ett eventuellt sug är borta! (Troligen inte bästa nöten - men den godaste!)

En ny värld…men faktiskt ganska god sådan! I ugnen står nu paj utan pajdeg och när jag tittade till dem nyss, var de dubbelt så höga mot när jag ställde in dem. Sufflé?

söndag 29 januari 2012

Vilken mathelg! Äkta vara!

Har bara ätit gott i helgen. Räkorna i fredags; alltid gott med färska!

I lördags så använde jag rest-färsen från korvtillverkningskursen (det som blev kvar i korvstoppningsapparaten – men jiiz vilka långa ord jag använder!) det var ca sex hg som med ett ägg gick jättelätt att forma till biffar. Gjorde en rödvinssås på bara rödvin, typ…
och smör på slutet. Gott men saknade (för en gångs skull, faktiskt) lite sötma i den. Och så gjorde jag blomkålspotatis från Anna Halléns husmanskost; det är ju för jäkla gott! Sallad såklart, med broccoli, haha! Min korvsmet var ju viltsalsciccia och biffarna blev helt suveränt goda! Lyckades få det på bild, wow!

Så idag, söndag, var det dags att prova några av korvarna från kursen. Jag hade tagit fram chorizo, cajun bbq, bratwurst och weisswurst ur frysen. Maken tände grillen och när barnen med sina respektive kom så hade dottern och mågen med sig en korv de hade gjort, en Nurnberger (ska vara två prickar över u:et) bratwurst (de är såå duktiga, pangarna! Älskar dem! Ja, ni andra också såklart!)


Jag hade gått lös på vitkålen idag och gjort den italienska vitkålssalladen och en cole slaw och en vanlig grönsallad (med broccoli!) som tillbehör. Tänkte att korvarna var rätt feta i sig med allt späck som var i dem så jag gjorde ingen fet sås till. Och det är ju en del olja i vitkålssalladen.
Vansinnigt gott var det och kändes bra att laga och bjuda på mat som faktisk är riktig mat; jag visste ju att allt som fanns i korven var äkta! (Fast den jag gjort, viltsalsciccian åt vi förstås inte, hehe – jag sparade den…)

Började söndagsmorgonen med en Friskis-gympa klockan 10! Gött! Man blir pigg efteråt. Så pigg att jag handlade två tyger på Olssons; 70% var det. Jippie! Nu måste jag snart släpa mig in i syrummet och vara kreativ…

Kanske i morgon.

fredag 27 januari 2012

Monkan gör majonnäs

Fredag, jobbade stängning, alltså till klockan arton, vad passar då bättre än en enkel middag med färska räkor, hemlagad aioli och stavar av den goda osten comté? Nä, tänkte väl!

Maken hade innan middagen siktat in sig på en GT; jag hade siktat in mig på att göra en fett god majjo till rekerna. Jag är dock fortfarande jag, med det menas att övertalningen till att göra drinken (ja, jag fick blanda den – flygplansreceptet) inte blev särskilt svår för maken. Hade dessutom inhandlat några billiga glas på Myrorna och två av dem passade perfekt – menar verkligen helt perfekt – till Gt:arna. Som dessutom var exakt så god som jag kom ihåg. (Det är ju socker i tonicen. Märkligt nog verkar jag tåla en aning socker här och där men inte något så simpelt som en morot?)

Nåväl, fet majjo var det. Mycket självsäkert slänger jag ner ingredienserna till majjon i matberedaren – man är väl kock, ha! – men what!?

Vet inte när jag sist misslyckades med en majonnäs? Det jag kommer ihåg är att den då skar sig, typ delade på sig…men den här varianten, den blev, den blev liksom inte tjock, utan som en lös dressing. Märkligt. Skit i matberedaren, använd människokraft! Vispa, vispa, vispa som fan; armen helt körd! Tänker att det här fixar jag (kocken?) och tar en ny äggula och vispar, vispar, vispar som fan i dressingen men den bara inte tjocknar. (Och jag vet nog felet; för kall äggula och senap. Kock.)

Mitt blodsocker, det stabila, fortfarande stabilt vid majonnästillfället (sex och en halv timme sedan mat - lunchen!) så stabilt att jag bara ställer ifrån mig bunken, öppnar kylskåpet, tar fram en burk fet creme fraiche, pressar i en klyfta vitlök, drar några varv med chili exploisons och saltkvarnen och vips! En variant av aioli är klar att serveras.

Gott var det. Tyckte katten också.

torsdag 26 januari 2012

Kycklingrecept och korvkurs

Idag stod jag inne på Konsum – varm med mössa och fleecebrallor över jeansen – och stirrade som ett fån på kötthyllan. Vad ska vi äta, vad ska vi äta? Det är minsann inte första gången, haha, och det brukade normalt sluta med t ex ett par förpackningar färsk pasta med någon fyllning och sedan mager matlagningsgrädde som sås (man ville ju inte bli tjock!) och på väg till kassan en påse sött – för att stå ut!

Men idag. Helt annorlunda. Tänka, tänka, svettig som fan. Och så bara: kycklinglårfilé, benfri. En zucchini, färsk ingefära, lime, röd currypasta. För hemma fanns kokosmjölk och paprika. Ingen påse Polly, ingen Marabou dajmmjölkchoklad.

Jag är fullständigt övertygad om att detta har att göra med kosten. Mitt blodsocker är så jävla stabilt numera så jag nästan blir tråkig! God blev maten ändå, här är receptet.

Monkans currykyckling till 2 pers:

450 gr benfri kycklinglårfilé
1 lagom bit färsk ingefära
1-2 msk röd currypasta
1 vitlök
1 lime
400 gr krämig kokosmjölk
Kokosfett till stekning

Riv ingefäran och hacka vitlöken. Riv skalet på limen, spar den! Strimla lårfilén. Fräs lårfilén i kokosoljan tillsammans med ingefära, vitlök och currypastan, så allt får färg. Häll på kokosmjölken och bland i det rivna limeskalet och koka klart kycklingen på mellanvärme. Smaka av med salt.

Tillbehör:
1 zucchini i skivor
1 snackpaprika i ringar
Soja och fisksås och limen
Kokosfett till stekning

”Woka” zucchinin och paprikan så de får färg. Smaksätt med pressad lime, soja och fisksås. Servera till kycklingen.

Korvkurs

Igår var jag på korvtillverkningkurs (julklapp från maken). Vi var sju stycken och alla fick vi göra varsin sorts korv. Färskkorvar, alltså, inte falukorv eller salami. Mitt recept var viltsalscicca. Vi fick göra korvarna från grunden, t om mala det! Jättekul! Sedan delade vi korvarna i sju, så alla fick sju sorters korv (drygt tre kg) med sig hem. (Jag blir som ett barn, skitlycklig!)

Alla korvarna paketerade jag i fryspåsar när jag kom hem och märkte upp dem. Så in i frysen med dem. Öppnade den idag för att lägga in två matlådor – jiiz vad vitlök det luktade…i frysen…

Well, well, så är de säkert goda! Det får jag veta på söndag för då blir det familjemiddag med barn och respektive (så länge sedan!) och då tänker jag minsann tvinga de äta hemgjord korv!

Om man äter LCHF då måste man bara göra egen korv!!! Halleluja! Man vet precis vad man stoppar i, finns inte en konsistensgivare eller nåt stabiliseringsmedel eller nåt mysko smakämne eller färgämne. Fantastiskt! Och feta är de! Halleluja!

Och i morgon är det fredag – igen. Visst springer väl veckorna iväg?

tisdag 24 januari 2012

Bättre middag idag

Det gick bättre med middagen idag. Kalvfärsbullarna var ju klara (och vansinnigt goda!), de behövde bara värmas i grädde, kalvfond och soja. Och till det gjorde jag underbart blomkålsmos (dagens smaksättning blev riven prästost), broccoli och lite andra grönsaker. När matlagningen lyckas så blir det alltid väldigt, väldigt gott! Och jag kan inte sluta förundras över blomkål: I över ett halvt sekel har jag undvikit denna i sanning den bästa och godaste grönsak som någonsin växt på denna jord!!! Sent skall syndaren vakna…

Annars har jag lite andra funderingar idag, som inte ens har något med kolhydrater (eller avsaknaden av dem!) att göra. Vi ska (äntligen) sälja lite saker på blocket. Hundburar, en gammal radio, bandsåg , ett bord, ett par skor och lite till. Började fota dem men batteriet tog slut. På laddning nu. Det gav mig tid att sätta mig ner och kolla lite på liknande prylar för prissättning och sånt, ni vet!

Men herre min je vad det säljs grejer! Och ju mer jag kollar desto mer slås jag av tanken att man egentligen aldrig skulle behöva köpa något nytt – direkt i affären. Man kan ju hitta allt här. Allt! Om man var en ordentlig och ansvarskännande god människa så borde man ge sig ett löfte att alltid först försöka hitta det man tror sig behöva på andrahands-marknaden. Som tur är så är jag ju inte en sådan ordentlig och ansvarskännande god människa; borde nog ändra mig…

Och jag borde sy upp alla mina tyger i syrummet innan jag köper ett endaste nytt tyg.

Å andra sidan är jag ju stamkund på Kupan och Myrorna, hihi.

Och jag borde dricka kaffe innan klockan blir för mycket.

En sista grej bara: i morgonkväll ska jag gå en ”gör-egen-korv-kurs”.

måndag 23 januari 2012

Kotletter

Middag på en kvart? Nehej, inte här, inte idag. Ugnen strulade, den har gjort så en gång tidigare, den får liksom inte upp värmen. Jag hade stekt kycklinglår – med skinn och ben – och champinjoner och lök. Det la jag i en ugnsform och över det hade jag en blandning av hemmagjord (jajamän, har i frysen) kycklingbuljong, krossade tomater och grädde och så toppade jag med ost och hej och hå, skjuts in i ugnen!

Ut en dryg halvtimme senare, såg gott ut, men låren var inte klara – det upptäckte jag när jag skar i ett. Seg kändes den också. Och vid bordet satt vi redan...så, suck och stön, svisch tillbaks in i ugnen, lite högre temp. Under tiden äter vi upp salladen som skulle vara till…och lite mackor. Jag får chansen att äta fröknäcken (inga mackor för mig!) med mycket smör. Sista omgången fröknäcke blev så fantastiskt spröda; gott men i det närmaste omöjligt att bre ut smöret, haha!

(Jag har ett minne av att jag som barn kunde äta smör direkt. Hmm. Har inte kunnat det på många år, men nu, nu vete f-n!)

Sedan hann jag steka upp kalvfärsbullarna jag rullat, och de fick eftersteka tio minuter. Då tänkte jag att nu måste kycklinglåren vara klara men det var de inte. Det puttrade inte ens i formen. Då åkte de ur ugnen och ner i stekpannan och nu står de och kokar på spisen. Men middagsbordet är avdukat. Sallad och fröknäcke med smör till middag? Tja, vad gör man? (Förmodligen steker jag plättar sen…)

Kalvfärsbullarna, morgondagens middag, de blev i alla fall goda!

Lillemors fläskkotletter

Det här receptet kommer från min morbrors sambo och via min mamma åt vi det rätt ofta i våra glans dagar, förmodligen tillsammans med ris eller potatis.

6 fläskkotletter, gärna med fett och gärna krav!
3 dl vispgrädde
2 dl creme fraiche
2 msk chilisauce

Sätt ugnen på 200 grader. Krydda fläskkotletterna med salt och valfri krydda (igår tog jag chili explosions, santa maria),lägg i smord ugnsform. Rör ihop grädden, creme fraichen och chilisaucen och häll över kotletterna. Sätt in i ugnen och låt de stå i en timme – mörare kotletter får man leta efter! Och enklare recept!

Igår serverade jag ugnsrostade grönsaker, bl a med morötter och jag tyckte det var så gott, men, snyft, sakta så smyger sig ett godissug på. Det är jättekonstigt (eller kanske inte) samma sak hände när jag åt surdegsbröd och när jag provade quinoa. Så bort, bort! Tillbaks till blomkål och broccoli!

Har varit lite trött idag, dels blev det sent framför teven, kollade på nya svenska serien Äkta människor och den höll på till klockan 23. Sedan har katten legat på, menar på, mina fötter hela natten. Varje gång jag sträckte ut bena så var han där. Han skulle bara sova på dem! Och jag var inte ens frusen om fötterna…

Och så var det ju det här med sextiotalskläder…jag vet mycket väl att Marilyn dog 1962. Och filmen utspelades 1956. Men en svart klänning hon hade på sig var mycket snygg!

Och filmen sevärd.

söndag 22 januari 2012

Söndag

I eftermiddag ska vi gå på bio och se "My week with Marilyn". Det ska bli roligt, hoppas den är bra! Dessutom tänker jag hålla ett extra öga på kläderna. Jag gillar sexti-talets mode - det gjorde jag redan innan Mad man! - och nu när jag snart har min midja tillbaka så kanske man kan tillverka något läckert...

Vi har gått en långpromenad i snöfluffet och på väg tillbaks stannade vi till för att ta en kaffe på ett café som heter som ett slott. Det första vi hör när vi kommer in är hur den ensamma expediten ropar in till bakutrymmet "Kan du komma ut och hjälpa till?" och svaret vi hör är ett kort Näj...Förmodligen blev hon tillsagd för hon kom ut efter en stund och expedierade förstås oss. Jag frågade om man kunde få grädde till latten, men de de hade ingen grädde! Konstigt tycker jag. Latten var god ändå men hade säkert smakat ljuvligt med en skvätt vispgrädde i! (Jag ska snart släppa det här men jag tycker det är konstigt att de inte har grädde...)

Blev en utekväll igår med, häpp! Efter den goda middagen med blomkålsmos, lax med ost och grädde och broccolisalladen så ringde J och vi mötte upp J, L, E och R inne på en pub på söder. Samma fenomen som igår; med en mättnadskänsla i kroppen beroende på fettrik kost, så är suget efter alkoholen nästan borta...fuskade och beställde en öl, som jag inte drack upp...sedan fick jag i mig ett och ett halvt glas vin eftersom vi ändå var ute ganska länge; men helt klart är att utekvällarna blir billigare av den här kosthållningen! När det jag längtar mest efter är kolsyrat vatten...

Söndagsmiddagen ska vi äta efter bion och jag ska göra Lillemors kotletter i ugnen - ett gammalt fett recept från åttio-talet. Då åts det nog med potatis, jag ska ugnsrosta grönsaker och göra en sallad till. Kommer bli perfekt!

Men nu ser jag fram enot bion - varför går jag så sällan på bio?

lördag 21 januari 2012

En biverkning som bonus?

Jag har upptäckt ytterligare en biverkning – eller bonus! – av den nya livsfarliga kosten jag för tillfället äter. Mitt sug efter vin är mindre. Jag ska inte påstå att jag blir fullare fortare vilket en del lågkolhydratare upptäckt utan snarare att jag nöjer mig med det vin jag dricker till maten. Ska inte överdriva min asketism för självklart går det ner ett och annat glas i mig ännu, haha! Men jag har ändå de senaste helgerna upptäckt att jag inte tar mer vin eller glömmer bort att dricka det som är upphällt i glaset. Inte sugen när jag är mätt.

Jag tror att det borde räknas som en bonus.

Har läst (någonstans på nätet förstås) att kolhydraterna som triggar sötsuget hos vissa även kan trigga alkoholsuget (begäret).

Kan se mig själv i framtiden smal, snygg (man kan ju få drömma), sockerfri och spritfri. Huja, det kanske finns hopp för kärringen. Men hemska tanke, tänk att ge upp vinet frivilligt??? Än är jag minsann ingen taliban!

Från början när jag startade den här bloggen (jag är nog en sådan, en startare, sedan tröttnar jag efter ett tag och tar nya friska tag inför nästa projekt. Kan nog kallas idiot också.) skulle det vara en rolig blogg om hur jag fixar och trixar med Jamies snabb-mat. Och vad blev det av det då? Hälsoprofeten Monkan bloggar?

Kom igen, det måste väl hända roligare saker i Lilltäppans kök?

Vet ni varför det heter Lilltäppan förresten? Jo, när min man flyttade hit med sina föräldrar (i morfar och mormors egenbyggda hus, nja, stuga på den tiden snarare) i slutet på sextitalet så var adressen Lilltäppan, Klinten. Gulligare namn kan man få leta efter tycker jag! Och nu är ju Lilltäppans kök nytt, stort och en riktig samlingsplats i huset.

Igår träffade vi ju J och L; de var först här på middag och sedan åkte vi in till Blå dörren där jag drack ett halvt glas rödvin och tre stora glas vatten. Jiiz och jag är inte ens sjuk!

Bjöd på lasagne på pastareceptet som jag gjort tagliatelle av tidigare; det är det bästa recept jag haft på (fusk)pasta. Jag lovar att ingen skulle märka skillnad, inte ens Paulo Roberto! Don´t worry, jag bjöd på vin också!

Nu ska jag fundera över hur jag kan bli roligare.

Och eftersom jag är så jävla duktig så ska jag gympa senare i eftermiddag.

onsdag 18 januari 2012

Ugnsmat

Varför tinar mat så långsamt i kylskåp? I morse tog jag fram ett paket torskfilé ur frysen (just nu ”handlar” vi där), la det på en tallrik i kylen och när jag kom hem tio timmar senare så var den fortfarande väldigt, väldigt fryst. Som om det var första gången! Efter varje misstag så säger jag till mig ”nästa gång måste du ta ut det på kvällen”. Men det gör jag inte.

I-landsproblem.

Därför står nu en ”allt-i-ett”-form med fryst, prästostsklädd torskfilé, broccoli, tomater och gräddig spenatsås i ugnen och sköter sig själv – förmodligen kommer den stå så länge att broccolin blir bränd.

Annars är det en bråd kväll ikväll; blir nog inget syrum ikväll. Måste planera mat till Gotlandsgästerna som hälsar på oss på fredag. Enkelt och lätt för jag vill gärna hinna träffa de ordentligt. Längtar.

Ska göra mer fröknäcke också. Lite mindre salt ska jag ta denna gång (ja, jag gjorde den första satsen för salt!!! Men jag har ätit upp det ändå) Tänkte att man kunde ha tapenade till dem. Och rödvin. Eller vitt vin. GT är nog för sött för mig. (Jag läste att det var socker i tonicen.) Det som jag just lärt mig dricka…

Nu har fiskefatet stått inne i en halvtimme, inte klart! Och broccolin ganska mörk, som jag befarade. Hoppas det är gott i alla fall. Nu ska jag duka medans maken letar olika låtar på Spotify.

tisdag 17 januari 2012

Vispgrädde

Mycket snö har regnat bort idag, trist, trots allt. Antingen vill jag ha mycket snö, plogat, sandat och halkfritt, blå himmel med sol och minus fem grader. Eller regnfritt, blå himmel med sol och plus fem grader. I januari. Kan man få något av det? Tack.

För varje dag som går fascineras jag mer och mer av mitt nya sätt att äta. Jag har fått in en rätt okej frukostvana; A-fil med vispgrädde (ja jävlar vad gott det blir! Tack Frissan för tipset!), strör lite hemgjord frömusli från Anna Halléns kokbok över och jag serverar det i en vacker liten vintageskål från Kupan. Fint ska det vara! Äter ett kokt ägg med pyttelite salt (fantastiskt) och en liten fralla (alternativt fröknäcke) med vanlig bregott och en tjock prästostsskiva på. Jag tillhör ju de här som kan gå direkt från bingen och sätta mig vid ett frukostbord och äta. Med den frukosten står jag mig bra till elva-lunchen, så bra att jag inte alltid är vrålhungrig längre vid den tiden. I mitt kolhydratsliv började magen knorra redan vid tio…

Och äter jag en rejäl fet-lunch med grönsaker, ja då är jag knappt hungrig till middagen…Om jag ska träna sent så brukar jag äta lite fil med vispgrädde och musli och kanske ett ägg, drygt två timmar innan. Vill ju orka ta i och tror att jag måste äta för att orka och så måste det väl ändå vara?

I dag orkade jag gympa fast det var en sådan där hård gympa, haha! Och när jag kom hem gjorde jag Ingela Jönssons superplättar och åt med jordgubbar och vispgrädde. Innan jag åkte och tränade hade jag gräddat likadana plättar till man och son och de åt med friskt humör!

Ingela driver LCHF-butiken på nätet och finns också hos kostrådgivarna.se. Jag har hittat så mycket trevliga sidor och bloggar som alla handlar om lågkolhydratkost.

Nu börjar kvällen bli sen och jag ska snart gå och sova (en hel natt igen!) så jag hinner inte skriva ner hennes recept men det finns hos kostrådgivarna. Frukost och lunch för latmaskar med höga krav är rubriken.

I morgon kväll blir en träningsfri kväll. Kanske syrummet får ett besök, jag längtar dit men min industrimaskin jäklas med mig och sliter av träden efter tjugo cm sömnad. Och otekniska jag fattar inte vad jag gjort för fel. Jag har andra symaskiner också, så det är inte synd om mig. Jag hittar förmodligen bara på en ursäkt för att få sitta vid datorn eller teven.

måndag 16 januari 2012

Ny vecka

Måndag. Ett halt och snöblött Stockholm, huh. Gick med broddarna på till bussen – känner mig verkligen som en riktig tant då – men sedan de två gångerna jag halkade på den där tiondels sekunden är jag fullkomligt livrädd för halka…för nästa gång jag halkar blir det tredje gången och det vet man ju vad som kan hända tredje gången. Skulle vara synd slå ihjäl mig nu när jag hittat en ny livsstil, typ.

Det är rätt fascinerande att jag inte äter godis just nu. Ska erkänna att jag fortfarande tänker på det, men faktiskt inte lika ofta som i början. Bra! För när jag äter mig mätt och är mätt länge så får jag inte det där suget. Om jag vore andra i min omgivning skulle jag f-n i mig säga ”Grattis, vad du är duktig!” varje dag till mig!

Idag till middagen åt jag fröknäcke med tjockt (menar tjockt!) lager bregott. Haha, vad gott fröknäcket blev – och det var ju gott innan också!

Ska tacka lilla mamma för middagen. Porterstek. Ljuvlig. Hon hade med det fryst till oss när hon var här i julas. Till det serverade jag blomkålsmos med philadelphiaost och stekta ostplättar. Och sallad. Ostplättar är fantastiskt gott tycker jag men så besvärliga att steka…jag svär och gormar varenda gång! De fastnar i pannan, jag har för hög värme, de blir inte bruna, jag har för låg värme. Jag byter till en annan stekpanna och det blir bara ett kladd. Till slut så har jag några ätbara – goda – men fula!

Och apropå Jamie och hans snabba middagar…idag var jag hemma fem minuter över fem. När klockan var sex hade vi avslutat middagen. (Fusk med färdiga steken, lite bara…) Att göra ett blomkålsmos går ju betydligt snabbare än ett potatismos! Däremot tar det längre tid att göra ostplättar än det tar att göra klyftpotatis i ugnen…

Det är en konstig sak jag funderar över. Jag har alltid varit en salt typ, haha, jag saltar alltid extra på maten. Alltid. Utom nu. Det har hänt ett par gånger nu när jag lagat mat att jag tycker det blivit för salt…? Och ingen annan tycker det…Känns som att det är en bra grej!

söndag 15 januari 2012

Gräsänklingsblues

Ja, vilken helg det varit. Gräsänkling, maken i Åre (lavinvarning, hu), lilla sonen i källaren (inte inlåst men han bor verkligen där. Hittar knappt upp.) Har alltså mest varit solo och vet egentligen inte vad nytta jag gjort? Och egentligen ljög jag nu om solo, för på lördagen var jag ju och fikade (drack gott kaffe och åt en ruta 70%-ig choklad!) hos stora sonen och hans flickvän.

Åkte buss dit – alltså jag gillar åka innerstadsbuss, mycket folk, mycket att se – sedan på väg hem, stannade jag till på dotterns jobb och blev kvar på kaffe där också. Tio toabesök senare var jag hemma, haha!

Suttit vid datorn och suttit vid datorn och suttit vid datorn. Riktig tidstjuv den där datorn!

Ok, skrivit lite recept och bakat fröknäcke och lagat middag. Tja, lite gjort i alla fall!

Fröknäckena, ett tunt knäckebröd med frön, som ger mig något att tugga på, tugga så det hörs…krisp, krisp. Riktigt goda och i min hjärna funderar jag redan på alternativa smaksättningar; chiliflakes kanske? Finhackade oliver? Parmesan?

Receptet har jag hittat hos 56kg, men ursprungligen är det Birgitta Höglunds. Toppenrecept!

Jag har verkligen hittat recept i helgen, recept som fungerar, dessutom. Tagliatellen, fröknäcket och dessutom gjorde jag goda pannkakor som jag och dottern (på besök för att söka jobb från min dator. Jobb i Skellefteå) åt med vispad grädde och jordgubbar.

Ja, vilken mathelg!

Dessutom har jag börjat ”komma på” matidéer som skulle passa hur bra som helst i den här livsstilen, sådana som jag inte sett någonstans. Gäller att skriva upp och komma ihåg! Och ramlade över ett par gamla klassiker, som jag tyckt varit för feta några år…Besatt, eller? Förmodligen har jag någon bokstav.

Ja, LCHF…Haha!

Och till råga på allt så har jag börjat fnula på om jag skulle kunna anpassa Jamies trettiominuters recept till lchf? Hmm, jag har förmodligen någon bokstav. Eller också är jag bara galen.

Innan jag ger mig – för idag!, ska ni få fröknäckereceptet.

1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrön
½ dl hela linfrön
2 msk pofiber
1 msk fiberhusk
½dl kokosfett utan smak
2½ dl vatten
½-1 tsk havssalt
Lite flingsalt att strö över

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält kokosfettet i en kastrull, tillsätt vatten och koka upp. Häll vätskan över fröblandningen, rör om ordentligt. Smaka av om smeten är lagom salt. Låt stå och svälla en stund och häll sedan upp på en plåt med bakplåtspapper, sprid ut till en tunn kaka med degskrapa. Strö över lite flingsalt.
Grädda i 150 grader, ca 45-60 minuter. Ta ut och markera fyrkanter med degskrapan. Sänk temperaturen till 50 grader och låt stå och torka i ett par timmar. Knäcket ska vara hårt, inte segt.

Vadå följa recept? Jag som inte vill ha för mycket sesamsmak, tog 1½ dl solroskärnor och ½ dl sesamfrön. Och hade jag pofiber hemma? NÄÄJ. Blev lite ställd för en kort stund när jag började blanda (hade jag slarvläst???) men så struntade jag i det…Hä gick ju bra ändå.

Och jag gjorde blomkålsgratäng till middag. Ja, vad ska man säga? Ja, att jag tycker om det också…

lördag 14 januari 2012

Lammfärsbollarna!

Monkans grekiska lammfärsbollar i tomatsås

Tomatsås:
1 hackad gul lök
1-2 finhackade vitlökar
1 finhackad röd chili
1-2 tsk mald spiskummin
1 tsk kanel
2 tsk torkad oregano
1 burk (400 gr) hela körsbärstomater
1 dl vitt vin
1-2 dl vatten
2 dl creme fraiche
Salt och peppar

Lammfärsbullarna:
5 hg lammfärs
½ tsk fiberhusk
¾ dl vispgrädde
1 ägg
1 finhackad rödlök
1 tsk paprikapulver
½ tsk mald spiskummin
1 tsk oregano
1-1½ tsk salt
Svartpeppar ur kvarn

Börja med såsen: fräs lök och vitlök i smör (eller kokosolja!) i en vid gryta/stekpanna. Häll på vinet och låt koka en stund. Häll på tomaterna. Låt såsen puttra så tomaterna blir mosiga, späd med vatten om det behövs.

Förbered under tiden lammfärsbollarna så här:
Låt fiberhusken svälla en stund i grädden. Blanda sedan i ägg och kryddor och rör om. Knåda sist i lammfärsen. Om du vill smaka av kryddningen, provstek då lite innan du gör bollarna. Gör lite större ”bollar” (som riktigt, riktigt stora köttbullar) och lägg dem på en skärbräda till dess såsen puttrat klart. Ha då i creme fraiche i såsen, låt koka upp och lägg i bollarna i såsen, några i taget så det hinner koka upp mellan för att inte kyla ner alltför mycket. Sedan ska bollarna puttra klara i såsen, vänd dem någon gång.

Servera med zucchinitagliatelle: hyvla zucchini som får koka någon minut i lättsaltat kokande vatten. Eller gör ”fusk”tagliatellen med ägg och ost!

Och förstås en sallad.

Min nya kärlek

Att lägga om sin kost innebär tydligen att man får göra en del pudlar…t ex det jag skrev om vegetarianer och pasta och bröd – att göra nya kopior – är nu helt okej!

Att börja tycka om ny mat blir en annan pudel.

Blomkål. Fy, vad jag har ogillat blomkål. Lukten, smaken, huh! Någon enstaka gång blomkålspuré, kanske…

Nu är blomkål min bästa vän! Blomkålsmos är standard, hihi, och jag har börjat variera smaksättningen. Senast med creme fraiche och parmesanost och lite, lite grövre konsistens (alltså inte helt slätt). Åh du milde vad gott! (Sedan har jag en favoritkrydda, cayennepeppar! Jag har den i allt. Allt blir snäppet godare med ett stänk cayenne. Funderar ibland på att bilda ”cayennepepparens vänner”?)

Blomkålspotatis ur Anna Halléns ”LCHF-Husmanskost”. Fantastiskt gott! (Skivad blomkål penslad med vitlöks- och chiliolja och stekt i ugnen.) Så gott att jag hade kunnat komma på det själv! Hihi.

Blomkålsris (samma kokbok som ovan) tycker jag dock är lite meckigt. Det blir blomkålsflisor ta-mej-fan över hela arbetsbänken…

Nästa projekt är gratinerad blomkål (ja, jag vet, ni alla har säkert redan ätit det, men jag tyckte inte om blomkål för sju veckor sedan…)

Och i december på julmiddagen med jobbet åt jag citronmarinerad rå blomkål.

Skrev jag i ett tidigare inlägg att det är svårt lära gamla hundar sitta? Glöm det. Det är hur lätt som helst!

fredag 13 januari 2012

Kopior

Jag brukar säga, t ex om vegetarianer att varför ska de promt ha sojakorv eller biffar osv, det hör ju till kött...typ. Och nu sitter jag här med min kost och kämpar för att hitta bröd utan mjöl, sött utan socker (nja, inte än!) pasta utan mjöl, klyftpotatis utan potatis (?) och risotto utan ris. Listan kan bli lång!

Men jag har minsann aldrig varit sämre än att jag kan ändra mig. Never. Så nu ger jag glatt korvar och annat fusk till veggisarna: Varsågoda! Och själv tar jag glatt emot alla tips på ersättningsmat.

Det som just nu ligger på topp-listan är tagliatelle. Utan mjöl. Här hittade jag det och här får ni receptet:

4 ägg
1,25 dl (125 gram) färskost (som philadelphiaost, ej light!)
½ dl fiberhusk

Sätt ugnen på 150 gr, vispa äggen poröst, tillsätt ost och fiberhusk och vispa ihop.
Dela upp smeten på två bakplåtspappersklädda plåtar, lägg ett till bakplåtspapper över och kavla ut till kanterna, det ska bli ganska tunt.
Grädda, med papprena på, ca 10 min. Låt svalna, tag sedan bort papperet och skär i tunna strimlor.

Lite meckigt, men inte allra värst! Jag lekte husmor av högsta rang och bakade pastan sedan la jag den i en bunke med lock, ställde in i kylen och när det var dags för servering; voila bara koka upp vatten, i med tagliatellen någon minut, rinna av i durkslag och i med en smörklick!

Ta-mej-tusan,det smakade som pasta! Då blev jag lycklig. Lättlättlätt! Yngste sonen godkände det! Och vi åt en riktigt gräddig biff stroganoff till, härliga fredag! Och sallad så klart, icke att förglömma, jag äter myckemyckemycke mer grönsaker mot vad jag brukade i det där gamla sockerlivet...

Kom på att katten var ute,så jag gick för att se om han ville in. Jodå, det ville han. Men vet ni, han står fortfarande på fel sida; jag slår upp dörren i honom varje gång...Vad är det nu? det är över ett halvår sedan vi bytte ytterdörr och ändrade hängning på den. Stupid cat! Men söt...och kelig...fast jag slänger upp dörren i han...och nu ligger han bredvid mig i soffan och slänger sig på rygg och vill att jag ska klia på honom. Fast helst vill han kliva runt på tangentbordet... Hur blev han så här?

torsdag 12 januari 2012

Bara fördelar!

Jag tror jag har bestämt mig – för nu i alla fall. (Bäst att gardera sig…)

Åkte dit på en påse Polly häromdagen. Jag har slarvat med maten, dvs ätit för lite fett och ökat kolhydraterna. Surdegssmörgås på morgonen och quinoa till lunchsalladen. För att jag fick för mig att jag behövde kolhydrater vid träning. Fail. Mitt psykiska godissug fick en fysisk anledning till frossa. Polly rocks. Not.

Så nu struntar jag i kolhydraterna – ja, förutom ovanjordsgrönsakerna då. Och en och annan kolhydrat blir det ju med nötterna, förstås.

Funderar lite över det här att många förfasar sig över den här kosten. Ingen har sagt ”vad bra att du slutat äta godis”. Utan istället säger de ”man måste ha kolhydrater!” (Det får jag, men inte så många) Jag misstänker starkt att om man skulle näringsberäkna det jag åt innan och det jag äter nu, ja, då skulle nuet vinna överlägset.

Träna på korv och potatismos och en påse Polly – inga problem. Men på lax med ost, creme fraiche och grönsaker? Näe, det går ju inte!

Och fisandet. Jag slutade fisa, men med kolhydraterna tillbaks den här veckan så kom fisandet igen. Inte trevlig läsning kanske, men ack så sann! Prutt!

Och en annan sak. Nattsömnen. Zzzzz hela natten. Kan gå upp på toa (men inte alla nätter – bara det!) och somnar om. Zzzzz. Det är också en välkommen bonus! Zzzzz.

Icke desto mindre. Brödet. Det har varit gott med surdegsbrödet på morgonen…rostbrödet var till slut…sådär. Nu provar jag ett annat recept, häpp! Med mandelmjöl för att slippa den – visserligen – svaga kokosdoften. Luktade iaf väldigt gott när jag nyss tog ut de ur ugnen. Frukostfrallor ur Anna Halléns kokbok LCHF för kvinnor. Och här hittade jag ett recept på tagliatelle! Det ska jag prova i morgon! Till en gräddig biff stroganoff – det är ju fredag!

Ska avsluta arbetsveckan med att träna. Försöker hitta bra pass, har en idé om att träna måndag, onsdag, fredag/lördag i vår. Haha! I måndags var jag på ett dödspass…superhård medelgympa, var helt färdig och dessutom slet jag till min höft (har lite svårt att vara lugn, ja). Tänkte då att ryggympan på onsdag skulle vara bra.

På det passet sänkte jag medelåldern med, säg, tjugo år? Kanske mer. Och vilket jävla segtempo…jag fick aldrig upp flåset fast jag försökte. Och all väntan innan pangarna hämtat mattorna inför golvrörelserna…jag smet ut efter en halvtimme. Blev mer svettig av att gå till omklädningsrummet. Hellre ett dödspass, då…

Men i morgon är det C som ”passar” så då blir det kul.

Är för övrigt gräsänkling i helgen då maken är på firmafest i Åre. Kanske hinner jag skriva ner lite recept då. Om ni har tur!

söndag 8 januari 2012

Brödbak

Om - säger om - jag ska fortsätta äta så här så måste jag ha bröd! Godis i all ära, men bröd!!!

Internet svämmar över av LCHF-recept, ja om LCHF i allmänhet. Alla söker tydligen på det nu...

Personligen har jag lite svårt bestämma mig, jag är ju en person som gillar mat och att laga mat, och i ärlighetens namn försvinner lite av det goda. Jag menar det är inga problem att göra och att äta en god kycklinggryta med creme fraiche eller en gräddig köttfärssås eller en bea till entrecoten. Men klyftpotatisen man drar upp det sista av bean med går bort. Och pastan till köttfärssåsen. Och riset till kyklingen. Hmmm.

Jag har köpt en, nej två...kokböcker om LCHF och där finns en del rätt ok ersättningar. Ostplättar istället för potatisen på helgen - låter lite knasigt men är jättegott! Och med blomkål kan man göra det mesta!

Tillbaks till brödet. Fick tips av Mariann på hennes blogg om detta rostbröd just för att jag saknar bröd så mycket. Tio (10) ägg, 1 tsk salt, 1½ dl kokosmjöl och 2 tsk bakpulver. Ni förstår äggförbrukningen här hemma nuförtiden...

Det blev ett ganska kompakt bröd, gult och fint i färgen! och med en svag doft av - kokos...och ganska små skivor som - förstås - fastnade i min gigantiska brödrost. Den ena fick jag ut hel men den andra fick jag peta i bitar med en tång och sedan vända upp och ner på rosten och hälla ur resterna. Gjorde egentligen inte något för jiiz vad smulor det var i den brödrosten!

Men men, jag bredde smör - ganska mycket! - på den lilla smörgåsen och arrangerade parmaskinka lite tjusigt på den. Borde ha haft lite tomater på också, för det brukar jag äta på morgonen numera, men jag var fortfarande lite tagen av brödrostspetningen. Och vet ni, det smakade riktigt bra! (Eller var det jag som var så vansinningt sugen på en macka?) Till det min LCHF-musli och fet A-fil.

Är nu redo för ett gympapass klockan tio - på morgonen. Fett grymt!

fredag 6 januari 2012

LCHF

Låg sjuk första veckan i december, en otäck förkylning, med en hosta som fortfarande gör sig påmind! Då läste jag Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt. Den handlar om det vita mjölets och det vita sockrets farlighet. Och att det är det som gör oss feta. I min febriga hjärna började en plan ta form. Tänk att bli av med mitt eländiga sockerberoende! På riktigt! (Under en vecka i sjuksoffan konsumerar jag lätt 200 gram godis om dagen. Säkert mer.)

LCHF betyder alltså Low Carb High Fat. Själva "vitsen" är att man liksom äter fett istället för de snabba kolhydraterna, man ersätter dålig mat med riktig mat! (Men vi är ju lärda att fett är farligt - svårt lära gamla hundar sitta!)

Så jag började. Köpte två kokböcker. Och här åts fett! Grädde i maten, smörstekt, olja på salladen, kött, fisk! Och gott! Och inte en godis i magen! Och fyra kg minus. Och fem cm minus runt rumpan. Och sex cm i midjan. Fantastiskt. Och julen inga problem. Inget ur chokladasken, inte mammas goda knäck. Duktig tant!

Men sen. De där knäcken i skåpet? På nyårsdagen bestämde jag mig för att prova. Haha! Tuggatuggatugga. Vilka goda knäck!

Och helt plötsligt kan jag knappt äta den feta maten. Värmde moussaka på jobbet och såg bara det feta...inte hungrig...på mat. Saknar bröd. Saknar pasta. Men gillar att midjan blivit smal. Blir osäker. Hur ska jag göra?

Bläddrade i Jamies kokbok. Blev sugen på att laga hans mat - och här pratar vi väldigt mycket kolhydrater, av helt fel sort!

Hmmm. Jag tänker. Nu ska jag ändå trappa upp lite kolhydrater för jag orkar inte träna riktig fullt, blir lite matt...det kan ju också bero på att jag haft ett träningsuppehåll pga den j-a hostan, men yr och så?

Vill ändå säga att jag faktiskt tror lite på LCHF ändå, mycket överviktiga går äntligen ner i vikt (alltså man blir inte lika hungrig jämt av den här kosten), personer med diabetes2 kan minska sitt insulin, många blir av med krämpor osv.

Men vad gott det är med Polly! Och nybakt bröd med smör som sakta smälter...

Det är svårt lära gamla hundar sitta!