VÄLKOMMEN IN I MITT GODA KÖK!

söndag 20 november 2011

Är hett lika med snabbt?

Det var kul att lägga upp länken på FB! Jag gillar ju att skriva men att bara läsa det själv… Tid tar det ju självklart att skriva, haha, som man kanske kunde använda till matlagning istället…? Jag skriver inte ut Jamies recept; antar att man inte får göra det hursomhelst! och inte ids jag det heller. Men om du har hans kokbok så kan du ju se själv…(Nej, jag är inte sponsrad…)

Bilder ska jag komma med också men jag har problem med sladden och överföringen, snyft. Menar mellan kameran och datorn.

Här kommer kvällens resultat:
KYCKLINGSPETT OTROLIG SATAYSÅS ELDIG NUDELSALLAD FRUKT & MINTSOCKER sid 110

Eftersom jag varit iväg och rört på mig i grupp mellan halv fem och halv sex så måste ju verkligen middagen gå fort att laga. Därför förberedde jag så mycket som gick innan jag åkte – men tog tid på det! Alltså tog fram kastrullerna och skärbrädorna och sådant som kan ligga framme; det andra organiserade jag i kylen, haha! Men det ingår ju liksom egentligen inte i de här 30-minutersrecepten, själva förberedelsen. Konstigt. För då tar det ju inte trettio minuter.

Sex minuter och sjutton sekunder. Idag var det inte så mycket som skulle fram. (Och jag har inte hackat eller fuskat på annat sätt.) Däremot har jag läst igenom receptet hur många gånger som helst vid det här laget – borde nästan kunna det utantill – och vet ju därför att salladen inte stämmer…suck. Men det fanns inte gem-sallat så jag tog romansallad. Jag vet att gem är en liten minivariant av roman, fast något hårdare. Jamie, stackarn, har tänkt att man liksom ska äta maten med de här små gem-bladen och det kan jag säga inte kommer att fungera med romanen!

Kommer hem, sätter igång klockan och kör i gång!
Sataysåsen går bra, tjofs i matberedaren med ingredienserna, lite grovhack, men flyter på. Smakar av den; h-vete vad stark!!! Well, well…

Gör kycklingspetten enligt Jamies fiffiga modell och rullar de i halva sataysåsen. Här måste jag berätta att jag faktiskt blötlagt träspetten innan jag åkte iväg och svettades. Annars skulle de bara legat i blöt i sex minuter, ojoj, alldeles för kort tid (säger jag, kocken) de ska in i jättevarm ugn, ju! Sådärja, skjuts in i ugnen!

Slår sönder cashewnötterna och lägger dem i lilla stekpannan. Öppnar kylskåpet – helvete! – ner på golvet faller en bricka med fyra små glasskålar innehållande en misslyckad chokladkräm från i fredags…och en (vintage!)skål går i tusen bitar…med chokladgojs…

Jag skriker på maken: NU får du hjälpa till…! (Han hade erbjudit sin hjälp tidigare från soffan men jag sa att det är en person som ska laga halvtimmeskäket.)

Under tiden hinner jag bränna cashewnötterna. Jävla induktionshäll. Jamie han har minsann en annan häll som inte jävlas. Nötterna är till hälften svarta och går alltså inte använda. Varför händer det här?

Fixar nudlarna och kryddningen till dem medan maken torkar och dammsuger golvet. Kontrollerar kycklingspetten i ugnen – som doftar fantastiskt – och konstaterar att de får gå en stund till. konstaterar också att träspettenär svarta. Ber maken duka – igen. (Dukningen ska ingå i halvtimmen. Otroligt.)

Får upp allt i skålar och gör en improvisation igen. Hittar flagad mandel i skåpet, rostar dem och använder dem istället för cashewnötterna. Genialiskt!

Klockan stannar på fyrtiofem minuter och tjugosju sekunder. Och har ni märkt något? Just det – ingen efterrätt…

Yippi, det här var gott! Mmm, sataysåsen stark som sat.., men lite gräddfil till mildrade styrkan.

Till efterrätt ska jag istället göra Pollyfluff! Och den tänker jag inte räkna med i tiden. Jag förberedde den igår och den ska jag snart vispa upp och servera maken som varit så snäll och hjälpt mig…

Inga kommentarer: